Jag hör grävmaskiner, blinkande orangea ljus
utan för mitt fönster där kalla vindar och himlen bor
men det stör inte mig, ingenting kan störa mig nu
man kan gräva, bränna, slita sönder, döda och försöka förstöra
jag vaknar trots allt och jag vet när mitt hjärta slår
att jag har någonting som ingen annan har
det som tidigare lämnade mig klar på golvet
färdig, med en vilja att sluta andas
det blir bara en salt liten tår på min kind där lyckans läppar rört
och salta tårar smakar gott i jämförelse med förstörelse

Jag må vara bunden till en riskfylld eufori
jag kanske blottar själen och välkomnar någon att slita sönder
det kan vara så att man med ett brännjärn kan riva bort min säkerhet
men, men, men,
det kommer alltid ett men, på gott eller ont
hur jag än reagerar på en käftsmäll på kinden där tårar då skaver
det är värt risken, vinsten
om allt går rätt så blir jag den lyckligaste varelsen på jorden
och för den sakens skull riskerar jag
vartenda andetag
vartenda hjärtslag