Vem var du min älskade, när
de gråmorgonljusa dagarna
fördrevs stumma

morgonvandringen förblev
bland frodig grönska
under ekarna

Medan våra kroppar gick vilse
med förtroliga samtal
i känslosvall.

Frågorna förblev döda
ofrågad som smärtan
av stenen som skavde
mot din höft

du njöt, skrattade lycklig
under vigselakten
när du svarade prästen
ett enkelt ja.

© Bosse 26 juni 2017.