Tyst och stilla

ensam

tår fuktar kinden

snart

får den sällskap

men

Den första tåren är alltid tyngst

Ensam faller den

ett

tag hänger den nästan still i luften

då

bryter den solens alla strålar

och

i dess yta uppstår den vackraste regnbåge 

Utan motstånd

jag

kämpar inte längre emot

nu

när alla murar är rivna

kan

själen äntligen läka.