Så många frågor strömmade genom mitt huvud.
Jag älskade honom, och bara tanken på att splittras skrämde livet ur mig.
Jag ville inte förlora honom.
Han var min bästa vän, den jag litade på från dag ett.
Den som såg mig när ingen annan såg mig.
Han var en så snäll person.
Det var vi båda två.
Men bara för att ni är två snälla personer, betyder det inte att ni ska vara tillsammans.
Bara för att du älskar någon, betyder det inte att du är kär.
Och det är det som hemsökte mig mest, vad som dödade mig varje natt, och varje gång han bad mig;

"kyss mig, snälla".

Jag tror att han visste, han med.
Jag tror han visste att jag sakta men säkert blev mindre och mindre kär i honom, och det fanns inget han kunde göra, för han älskade mig så mycket.
Och vad värre var, han var mycket mer kär i mig än jag var i honom.
"These violent delights have violent ends".
Mina favoritrader.

Men han gillar inte Shakespeare.

Han läser inte böcker.