de frågar hur jag orkar när du är såhär

hur du aldrig kan lämna något ifred

hur varje orättvisa ska trampas ner i gräset

under din fot vilar ingen trygg

i dina ögon ryms ett universum

hör du vad jag säger nu?

nej, du hör inte, men det gör inget

i ditt hjärta ryms allas berättelser, bekännelser

du bekänner bara de fel du kan skriva poesi av

skriver du något än?

skriver du någonsin om mig?

och du klär dig för krig

full mundering när du går ut

i pyjamas till snabbköpet

det som ligger en trappa ner

och jag ler när jag äntligen förstår hur du kommer vara okej

hur det är mitt liv som balanserar på spillror

inte ditt, som jag alltid trott förut

jag hoppas du skriver än

kanske skriver du om mig?

ibland önskar jag du bodde

en trappa ner

de frågar hur jag orkar när du är som du är

jag undrar hur de inte kan se

universumet i dina ögon

av bärnsten