Havsdroppar rinner längs din kind.
Ditt ansikte vilar slutligen i den ro du så länge sökt.
Nätter du lättjefullt har förfärats av slagna ruiner
bakom mina ögon
är ögonblick då minnen runnit
likt heta tårar
ur helvetets alla kval.

I enskildhet har jag föraktat dina sorger;
ormlikt i tysthet
slingrat mig ur all min skuld
med min själ hängiven till den av fruktan frigjorda yta
som omger ditt skinn.
Jag har medvetet tillåtit mig förföras
av nu bejublat skådespeleri.

Då dina drömmar slagit sig ur din kropp
för att äntligen få dyka ned
i det hav av moln
där ångest tagit ett liv.

I en evig lycka,
tätt intill mitt hjärta,
vilar du ditt lättade sinne
i en tunn smekning
mot min hud.