Drömlikt skurna;
små blanka streck i silver
och lockande skallrar de likt smycken,
tills golvet fylls och täcks
av blod.
Röda mattor
baddar mina fötter
så varmt och så blött
när lungorna slutar andas
i välbehag
och börjar krypa ilsket runt
i mitt huvud
och över mitt bröst.

Bomull i min hals
och järn på mina läppar,
knivar när jag andas
och bränner i min fot.

Drömmarna skriker
och skakar
och vrider sig i plågor;
förflyttar sig från frihet
till smog bakom mina syner,
när vartenda andetag
blir ett eget liv värt att leva
med en egen dröm
där smärtan är slut.

Där de kan andas utan knivar mot halsen
igen.