En gröna nike väska ligger kvar på golvet.
Delar av dig är inuti.

Varje morgon byggde du upp din självbild med lite gele, en hårfön och några skickliga drag av en rostig brun kam.

Skorna är kvar dem med.
Svarta, en gång vita converse med ett nätverk av igensydda hål.

Du släppte aldrig det du älskade och du var, som du vet, en jäkel på att sy.

Särskilt om det var ett brustet hjärta.

Jag brukar ibland kolla på dem silvertrådar så som räls vänder sig kors och svärs över mitt hjärtat.
Inte en enda söm har brustit över åren.
Inte en enda.

Tack för allt och lite till.

Hälsningar,

Tjejen med ett inte längre brustet hjärta