Den här tankens föreställning,
känslan av,
att som vara i sitt esse.

Eller mer än någonsin energisk
och säkert uppfylld
av något som kan närmast liknas
vid viss kreativitet.

Är det som att plötsligt svepas med
av en upplevelse till äventyr
som väl likt förälskelse
eller kanske åtrå?

Oavsett vad denna som plötsliga övertygelse,
frälsning eller påkomna känsla
plötsligt, består i.

Så visst är den väl som en vind,
som en storm,
virvlar den plötsligt upp,
drar en nästan ofrivilligt med sig.

Obeveklig som en sorts levande,
lekande katastrof.

'Olycka i väntan på att hända',
som den första som yttrade,
kände eller bara skrev de orden först,
troligen upplevde saken, händelsen, skeendet.