Du dansar i mitt mörker,
vältrar dig i min sorg,
ritar sår på mina ögon,
stryper mina tårar.

Varför håller du fast mina armar från mig själv?
Slaktar den kropp du ville rädda?

Kan du då inte älska den sorg
du velat skrapa fram.
Långt bortom lyckan,
bakom mina hjärtslag