Dörren slöts ljudlöst
och jag höll andan när handen
slutligen släppte greppet. 

Sexåringens ryggsäck är orymlig
och fylls fort av tyngd och lösa tänder.
Axlarna är inte gjorda för flykt. 

Lika gammal som vinden
smög jag ut i morgondaggen
och pulsade på sliprarna, bort. 

Varje meter är en mil,
en timma ett år.
Jag lämnade inga spår, 

bara tomrummet som jag
önskade att någon skulle finna
och fråga sig:
Vad är denna saknad?