Alltid längre öppnade sår
i andras ansikten
ler mot mig
och blir önskan av någonting brett
inuti
och mer hämmade känslor
än vad som en gång varit,
söker sin fristad
i en värld som försvinner
framför min ögon.

Sakta droppande
från säkerhet
och tårar av förmultnande människokroppar,
jag letar mig närmre
intill en hud
som jag aldrig sett förut.

Rösterna sliter upp mig
men jag får aldrig återse
den plats jag en gång hade
bland alla andra
och en säng
som jag lämnade
för alltid.