Skal av heta sommardagar
fladdrar mot min hud
i en förnimmelse av skönhet
när världen blir så vacker
och vässar sina naglar
mot mina ögons ytor;
gräver sig ned,
rör vid mitt kött
och gör mig blind
om ännu en gång.

Bländad av en historia
i grönt ljus
och blöta, varma himlakroppar
som lägger sig ned igen
och svalkar mina sår
likt havsytan svalkande sin botten
av sand.

Skrapande ytterligare sekunder av år
som skjuter sina ögon
in till en känsla av över mod och säkerhet
mot en dröm om sanning,
lust och eld i våra själar
och avslutar ett liv
med explosioner av kärlek och drömmar,
så starka och mäktiga
att vi sugs in mot
tårögda brunnar
så länge de skapar
ikoner av sin tid.