Kristaller på rester av vaniljglass
(stilla frysta tårar längs genomskinlig kind)

Det sitter hänglås över hänglås på isbyggets port och jag svalde alla nycklar.

Revbensstaket och grå metallmage, här kommer ingen in.

Men det glipar i dörren och ut sipprar låg kall dimma som livnär sig på avstånd.
Jag står för nära och ser ingenting.

Ja, inte vet jag.
Det kanske kommer en förändring.