Har, verkligen, Problem med
Sömnen! Som vaken ser jag
ej fram emot den stundande
Medvetslösheten. I den vet jag
inte ett dugg vad som händer
omkring mig, - ledes, blott, i
knepiga unkna drömmar.

Svårigheten ligger inte i
själva sänggåendet eller
insomnandet. Det går fint, -
tycker det är skönt å lägga
mig tillrätta å somnar fort
i en bekväm ställning. --
Bekymret är uppvaknandet!

Det är som å sticka hål
på en ballong : PANG ! - å
jag är vaken !! Men, är allt
annat än skönt : jag får
kämpa mot smärtor och
Ångest å även depression,
tills förbannelsen häves !

Så, jag fortsätter å hävda att
sovandet är inget för mig..
Men, inser att jag, -fortfarande,-
är tvungen å knoppa, då och då!
Vill nånn sova med mig ?
För å, sen, ljuvligt vakna i
varandras armar ?..... <3