att man kunde känna såhär
älska någon så mycket
din mun är min mun
dina händer är mina händer
hur vi smälter ihop när vi älskar
hur dina imperfektioner gör dig perfekt
så jävla klyshigt

vilken tur att det inte blev så
jag har alltid hatat lyckliga människor
vad bra att jag inte blev en sån
jag har kvar all smärta
och allt som gör ont
i mörkret och tystnaden när jag tänker på dig

vilken tur att du har någon annan nu
som du kan vara äckligt lycklig med
vilken tur att du inte svarar på mina samtal när jag är full
och bara vill höra din röst
eller smsen jag skickar i svaga stunder

vilken tur för jag behöver inte dig
det går bra ändå