Frosten gallrar bort tappar av is
från mina frusna läppar
som uttalar darrande grå ord
och söker en skugga under huden,
råttlikt knaprande
på kroppens levrade inälvor
och frätta av syra
skriker de ut sånger om kärlek
med min mun.

Men mjuka pälsar
ligger lugnt mot min hud
och skrubbar bort min oro
över gårdagen och nästa vår.
De bygger sina bon inuti varandra
och rör sig hastigt
mellan mina världar
när hårt blod blir föda
och tankar om våld
blir svindlande energi
under säkrade nätter,
där mörkret
ligger i stora pupiller.