Strålarna slår mig i själen.
Obeskrivligt långt borta
men ändå så stickande nära;
ett hot mot min
uppdiktade verklighet.

Solen skjuter mig i ögonen
och jag lägger mig
oförberedd ned
och drar itu mitt inre.

Mitt huvud är infekterat
och min kropp
tynar långsamt bort
likt vinter till vår,
likt vår till sommar.