Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Myrstigen

Han släppte hennes hand,
pekade istället mot marken
där ingenting fanns kvar
av det som en gång varit,

den brända jorden, slutet
på en sommarhistoria
som inte vetat några gränser,

pekade mot alla spår av liv,

höll handen kvar som om
den kommit av sig
och inte hittade tillbaka
till det som nu stod rustat

tills hon satte sig ner,
såg det stora i det lilla,
mängden av levande liv




Fri vers av Den skrivande tysta
Läst 176 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2017-08-20 09:20



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Den skrivande tysta
Den skrivande tysta