I rikets botten vankas det eftermiddag. Spåret av fallen frukt som ett litet brev, faktiskt fanns inte längre något att fira, du har sagt detta många gånger. Vi möttes på stationen och mitt hår var rött där vi stannade, du såg det inte men bodde i ett högt hus. Vi åt hjortron och drack konjak på min födelsedag, gick mellan snövallar när du gav mig en madrass att sova på. Det förändrar ingenting ditt sätt att bita av samtalen, insvept i fem lakan låg medaljen där stor som en melon, du åt precis upp mig. Om vi ska ta och börja planera, rikta elementära uppgifter mot nuet. När vi handlar skrattar vi, de andra bär sina svarta mössor och du såg gnagaren under köksbänken men under fläkten finner du din mor, hon står böjd mot en liten ljuskägla, det sorlet ska inte förfalla, det ligger i allén.