Spegelbild av ingenting
och de ser mig ändå
ju längre bort och svagare som jag faller
till marken
likt en hord av ruttnande tankar;
de som brukade vara äkta
en gång
och för länge sedan.

Kringströdda flagor av kärlek
hamnar allt längre bort
ifrån mitt huvud
och nätterna blir allt längre
och trögare genomförda.

Det är inte roligt längre.
Jag trampar på spetsen av min avgrund;
vassare än jag brukade vara
och elakare än andras fotspår
innanför.