Kliniska andetag mot min kind önskar sig bort;
längre bort men nära mig med såriga armar
som påminner om nätter och drömmar vi hade någon gång
En annan dag och med andra ord,
kan vi hitta iväg igen

Lika meningslöst trygga som förhoppningar
om en framtid där man bara kan dö
en annan morgon i en annan säng

Vi sträcker oss längre än vi någonsin kan nå
Det finns inga andra världar än den i hans huvud
och hur han önskar att min kropp kanske
ville bli bra igen
till den dagen vi ska resa tillsammans
och sjunga sånger om vackra minnen
som man kan leva på
när morgonen sänker våra huvuden
till markhöjd igen.