Vad de på parnassens villkorade satser förorda som reglemente över diktens former,hämmar,avskalar och begränsar det vilda,spontana,naturliga..

Den sortens poetiska verk vars välansat välvårdade trädgård,som arkitektoniskt och mönstergillt ordnade i motsats till den vilt oregerliga poesins hemlighetsfulla trädgård,varav den sistnämnda med favör kan sägas mera äkta i sin naturs spontana äventyrslystna oförutsägbarhet vilken förefaller generera en spänning av den sorts nyfikenhet som undrar vad som kan hända där alla slags poetiska dofter ryms av udda,okända oberäkneliga revolterade gränsöverskridande poeter som det genererande.

Att vinna ryktbarhetens lov och göra sig hörd är att komma med något häpnadsväckande,storartat,förskräckligt......vad som helst,bara det tillför någon ny dimension,men ännu har ingen lyckats,för temat är det outtröttligt densamma som i pragmatins eufism söka uttrycka samma sak i en annan ordvändning.

Det nya finns inom oss,någonstans där vi inte varit.

*