I världslitteraturens bibliotek finna man mänsklighetens samlade
och mest kända sidor av galenskaper  och  genialitet  med  dess ut-
svävningars vittnesbörd på hennes intelligens och idioti.

Men vad nyttar  alla  dessa  luntor  till  i  förädling  av  människans
bättre sidor, när hon bevisligen oavbrutet tillför  nya  galenskaper
precis som hennes ambition vore att ständigt överträffa varandras
intelligenser,där de sämsta sidorna är de mest geniförklarade idio-
tiernas vittnesbörd.

Hur många som suttit i sina skrivkammare,år efter år och försökt
klura ut hur de skulle kunna  erövra  parnassens  estrader med ett
verk över en natt,lär nog aldrig bli känt.

En del ansåg säkert de hade något  viktigt att säga  världen, andra
att de genom en roman eller diktsamling erövrat det "nya" och så
alla dessa filosofer då,vilka söka livets hårda kärna att i dess kärn-
klyvning söka  utröna livets oändliga gåtor, samt de vetenskapligt
forskargiriga  som i Nobels  anda  söka  generera  nya  pusselbitar
att lägga i det mänskligas tjänst.

Många är de främmande  intelligenser  som aldrig  gör sig  hörda
utan drunknar i ett universum av intelligenta meteorer, kometer
och asteroider som brinner  upp av  sin  egen  eld  och  aldrig  når
jordens yta och världens vetenskapliga medvetande.

*