Om att vara vuxen.
-
Vuxen är den människa
som kan ta 'smällar', då de kommer.
Utan att känna 'nu måste jag hämnas'.

Om någon kom före, må det vara hänt.
Skulle en hämnas varje tänkt oförrätt,
hur vuxen är den personen
som tänker eller känner så?

En vuxen människa söker ta ansvar
för egna tankar och känslor.

Känner du dig 'sjuk av känslor',
känner du det som om någon tagit
din hink och spade,
rivit ditt sandslott eller luftslott,
hur vuxen är du då?

Om du vill kunna säga till andra
'skiter väl jag i' eller
'är det inte mitt liv, kanske'.
Hur vuxen är du där och då?

Det går förstås att ha tankar
om rättvisan i domstolar.
De skall verka just 'mekaniskt' efter lagar och regler,
snarare än efter 'vad som känns rättvist'.

Eftersom det inte går att få annat än rättvisa där.
Orätt kommer det alltid att kännas
för en möjligt 'förlorande sida'.
Domaren dömer nog mera för att hålla
'dåliga handlingar stången',
än att söka 'vara bussig' och 'känslosam'.

Om någon verkligen 'brutit mot lagen'
och ändå 'går fri',
då innebär det att något gått fel någonstans.
Vad människor inte verkar förstå,
är att kriminaliteten eller kriminella
inte verkar för det mänskliga och humana.

De är ungefär lika vänliga
som 'ett djur' i sin mer naturliga miljö.
Som att möta ett rovdjur i skogen.
Rovdjuret i sin naturliga miljö
tänker (och känner) inte på dig.
På ditt möjliga välbefinnande.
Den söker se varje möjlighet
till överlevnad för sig själv.
Flykt, gömsle eller attack.

Ungefär som i ett krig.
I krig och kärlek sägs allt vara tillåtet.
Där är nog 'svek' snarare vardag
än en raritet.