Mina bästa vänner, var inte alltid de bästa av vänner .. Fast vi respekterade och tyckte om varandra på ett sunt och bra sätt. Att trotts deras åsikts och menings skiljaktigheter kunde jag förbli deras bästa vän. Lite lustigt så här i efterhand är att de stunder de umgicks hade de ett stort gemensamt intresse nämligen ;
-hur ska det gå för Camilla.( hon som aldrig gör något rätt och lever livet på en knivsudd..)
Troligen så sitter dom där på en trapp någonstans i himlen, tar en rök och säger till varandra,
- hur ska vi kunna rädda Camilla !!
Älskade , saknade , fantastisk ni, JAG vet inte vilken värld man bör räddas ifrån längre??????