Han tog den södra vägen till himmelen
Mollskinsjackan hänger kvar på spiken
jag har provat den fransarna finklippta
två på vänster sida vi hjärtat hårt knutna
de gömmer ett minne

Jag kände i fickan en oklippt biljett
ligger kvar Stockholm södra står det
men datumet är svårläst
den har blivit tummad många gånger
vikt av obeslutsamhet.
----
Minns ett fragment från en kall höst
öppna spisen ett ituskuret oljefat
skeppslyktans ljus dryper stearin
nattmörkret andas och min nattkamrat
sover i fåtöljen men vaknar ibland

berättelsen var utan slut gubben
fortsätter lågmält, det är södra korset
som är vägen till evigheten
magellanska molnet till vänster

Gubben somnade på nytt han måste
varit gammal då, ändå fanns allt ännu kvar.
varför var tågbiljetten nästan som ny förbryllar
oklippt med datumet frånvarande
Han sa alltid när vi satt och nattpratade
ta den södra vägen till himlen.
----
Doftar på jackan en sista gång
den luktar rå linolja
gubben var segelmakare
berättade ofta om storm på havet
när likarna piskade i toppseglet.

Ofta letar jag mig till huset för att
besöka vinden igen tornrummet
kallade han alltid sin bostad.
Det var sig likt jag tyckte ibland
ett någon eldat.

Öppenspistunnan doftade pulserande värme,
kanske man borde sova över någon natt.
Bäst att låta jacka hänga på spiken, biljetten
behövs kanske till den södra vägen.

© Bosse 18 september 2017.