Det flimrar i Själen,

vid tanken på

Hoppets droppar, som

föll ner i förluster

av Lycka å stärkte så

den slumrande Kärleken.

Guldlock förde mig

bakom ljuset i

Evighet. Han var, dock,

en stöttepelare, som

jag trodde mig älska.

Djupt blå är hans

ögon, -- men jag har

genomskådat Lögn

i Död och Liv.

Det Nya kommer --

-- med Bekräftelse att

man -verkligen- finns.

Som ett Uppvaknande !