Det var en gång en tobaksaffär. Den låg på Hornsgatan i köpingen. Dit gick det en dag två damer i sina bästa år och det plingade i en liten bjällra som var fäst dörren med en bit metall vilken fjädrade en smula då det gick i dörren. De skulle köpa något men inte just tobak. Som för att vidga verksamhetens utbud något utgjordes dess sortiment av något mera än namnet på butiken angav. Den hette nämligen 'Svensons Tobak o Papper'. Där fanns allehanda ting och även en del som kunde hittas i närmaste snabbköp. De ville nog vara beredda på en viss anstormning och möjlig belägring. På sextonhundratalet hade nämligen... Men så var ju det också en helt annan historia. I vilket fall så besöktes en dag denna eminenta rörelse av tvenne väl klädda fruntimmer. Den ena hade rosa gymnastikskor och den andra hade något slags svarta tingestar på sina små fossingar. Båda kvinnorna voro iklädda jeans samt någon sorts blusar, en i chockrosa och en i skrikande grönt.
Väl inne genom dörren, där den ena råkade ha ner en korg barnsligt blandfärgade klubbor med imiterat träskaft och virade i blankt pappersliknande plast. Golvet, som tog emot denna frestelse, höll god min och bara stod emot. Sedan dessa besökare med gemena krafter söka något reparera denna säkert något trånga fadäs. Fick en av dem, säkert hon i grön blus vilken här fick namnet Carina, syn på ett ställ något skamfilade vykort i ett ställ. Detta föranledde ett utrop av förtjusning. Troligen, även om det skulle, efteråt, kunnat tolkas litet hur som helst då det illa redogjordes för. Carina's väninna som lyckades bärga sig något just då, sade visst senare något om att det måste ha skett omkring tre minuter och tjugofem sekunder innan de tillsammans köpt fem trisslotter av den unge mannen bakom disken. Han tycks ha utgjort någon sorts som lockelse på Carina, som betedde sig allt annat än 'normalt' just innan. Det verkade sitta något i halsen. Torr verkade den plötsligt. Varför Anette fick betala för lotterna och några äh, olika varor som råkade komma med på köpet. Det var visst något med spännet till väskan Anette hade under armen och att Carina nog glömt sina kontanta medel hemma den dagen. Båda uppträdda högst som något perplexa just den dagen. En onsdag förmiddag vid en elva och trettiosju, enligt klockan på väggen bakom Henrik Pettersson. Anställd sedan tre år och sju månader, en tio dagar in i augusti det året. Carina skall ha en eloge för att hon köpte tre lotter mot Anette, som fick två. Anette fick skrapa sin tre först. Vann femtiotusen på den första och hundratusen på den andra. De tjöt tillsammans som ena mistlur i affären. Det tog en bra stund att lugna ner sig efter några små segerdanser som hotade sortimentet av godis, tröjor med tryck, tvenne tidningshyllor samt expeditens blossande kinder och hot om kramar och pussar. När sedan Carina skrapade nit på den första lotten och länge det såg lovande ut på den andra men sprack det med. Då tystnade skratten och lystnaden. Efter en stunds tystnad skrapade så Carina sin tredje lott under spänd evighet. Långsamt, som det var en stor och magisk spänning i luften, drog hon sin tredje nit. En bra stund var det liksom laddat tyst. Sedan tycktes något hända. Efter att ha fallit ut i en frustande skratt, som väl varade flera minuter. Togs det över av en sorts hulkande gråt. Carina tycktes så stelna till, stå alldeles stilla en liten stund. Så ryckte det litet grand i kroppen och hon föll i golvet mot ett ställ med svenska veckotidningar och serier. Sedan rörde hon sig inte mera. Anette kände sig sjuk och då ambulansen kom följde hon som bedövad med till sjukhuset. Dagen och timmarna rörde sig som i sirap för henne och det sakta upp för henne att hon just mist en vän. Vinsterna låg tryggt i hennes förvar. Men vad var de värda nu? Det tog flera veckor för henne innan hon kunde gå till affären igen och söka komma tillbaka till ett liv igen. Hennes eget nya liv, hur det nu skulle komma att se ut. Som i en alldeles ny skepnad och just hon själv i centrum?