Del ett

Det finns människor
som utkristalliserar sig i tillvaron
som en sorts skötare.

Som inte bara
kan tänka sig att sköta sig själva,
barn, djur eller bostäder.

Utan som utvecklar
ett behov av att sköta om en bil.
Visst verkar det groteskt.

Ett så kallat själlöst föremål.
Men hur själfull är då en tvättmaskin
eller en dammsugare?

Så varför inte ge sig på
att ta hand om en bil? Det är som sagt
en grotesk tanke,

men som tanke samtidigt
en sorts möjlighet att visa upp sina mer
moders- eller kanske

till och med faderskänslor.
Om där alls finns några sådana.
Att ta hand om en bil

handlar om något mer
än att tvätta gamla filtar, dammsuga av golvet
eller bagageutrymmet.

Jo, det handlar om att tanka bilen,
kolla oljan och batteriet, då och då byta
alla fyra hjulen

och att ta av rattmuffen
inför sommarhalvårets övningar
på såväl motorvägar

som dito mer av den grusiga sorten.
När det kommer till tillbehör, som exempelvis
reservdäck, takbox et cetera,

se med fördel i kapitlet 'tillbehör'.
Som envar vet då det kommer till just bilar
de kräver en smula omtanke.


rafflande fortsättning i kapitel två

Del 2

Ibland känns det med datorn
som jag drömmer
och drömmen i väldigt liten grad

går att påverka. Som att sitta
i en taxi jag vet
drivs med el, det ändå luktar diesel

och det mest påminner om en traktor
från 1952 som fortfarande
visserligen 'levererar' men som samtidigt

känns lätt ålderstigen. I en modern bil
möts gammal och ny teknik
och slåss där om att synas och få uppmärksamhet

av användare i olika åldrar. Jaså, säkerhetsbälte?
Men det finns ju krockkudde.
Är inte bältet en sådan där förlegad historia från stenåldern?

Det kostar flera tusen att återförpassa en krockkudde
som löst ut medan ett säkerhetsbälte
går att använda igen och igen till en engångskostnad?


Rent ut sagt löjlig fortsättning i kapitel III


Del 3


De som konstruerar apparater verkar passa
på att ge dem egna liv,
ibland till och med många liv. Jag lyckades

kvadda batteriet på min bärbara PC. På bara
någon vecka, då den var ny.
Jäkla dåligt med sparring i den. Bara tolv gigabyte.

Sedan tog det mig sex år att förse den med virus.
Och fyra år att vägra gå
till doktorn med. Men nu e de prima liv i den igen.

Tveksamt bara om det går att ha internet på den.
Microsoft stöder inte längre
Windows XP. Eller Widows som en del säger.

Men som skrivmaskin duger den. Har en skrivare
som var kopplad
till samma maskin förut. Bara att köpa pulverkassett till.

Enkla spel går också bra. Som schack,
patiens, pineball och biljard.
För att skriva behövs ju egentligen bara ett finger.

Att framföra ett fordon däremot något litet mera kräver
om en säger så, det sitter en dator
i en sådan tingest numera också, osäkert bara var.

Hästarna trängs allesammans under huven hur konstigt
det än han låta och hästhov i diket
där fylleristen till förare sjunger dess lov stundom.

Att det skall gå att framföra en bil bara om där återfinns
en dator skulle ha skrattats åt
så sent som för bara en trettio år sedan eller så.

Liksom under bilens första årtionden åt att kvinnor
skulle kunna ta plats i en sådan tingest
annat än som skrämda från vettet, passagerare.

Hjälm är att rekommendera envar vilken envisas med
att med bil färdas snabbare och längre
än cirka tio kilometer. Bärande av så kallad störtkruka är

även att rekommendera människor vilka vistas i hemmet
på krogen och även på väg därifrån
om en får tro statistik från sadistiska centralbyrån.


Osannolikt spännande fortsättning i del IV

Del 4
Tacka vet jag spårvagnar, de har
åtminstone vett
att ha förare som har svårt att halka omkring

och krocka med varandra. Skall de alls krocka
skall det vara en bilists fel.
För det har en ju hört i bladet, är det någons fel

i trafiken så är det de vilka färdas på däck med luft i.
Luft lär det visst finnas även
i spårvagnar också, men om däckade är kunderna

som stiger på, det låter jag allt vara osagt.
Bilar, exempelvis taxi,
har en ju hört kör stundom som dårar

för att ta sig fram i trafiken. I Rom och Marseille
kör de dock som blådårar
har en ju hört ofta nog i som morgontidningen.