Jag går, med glada steg, vid sagans hus där kliver in i natur universum.

En mäktig tystnad i löv, som sänker sommarrösten   genomet att lära höstens viskning.

När pressad kvitten faller.

Mina persienner ska bli gulla mot Baltiska blå hav.

Även mina tankar är så gula i mitt sinne.

Under himlen med mörka kvistar

Stilla vända mot, Värtahamnen

Staden sover fortfarande i en gnista.

Drömmer om säsongen med gyllene jeans.

Upplevelserna av uppfyllelse passerar genom ångorna,

Inrymt av nostalgi av skriftliga verser

Och försiktigt samlar visdom från de himmelska vallarna;