Rösterna i huvudet lämnar aldrig mig

Hjärtats ord kan jag inte få fram
Rösterna i huvudet lämnar aldrig mig

Smärtan djupt inne i min själ flyr inte undan
Mörkret riktigt tar över läcker över min huva

Kärleken är stulen,kommer aldrig igen
Lyckan gör fläcken tunnare och runnare

Man känner en bitter blodsmak i munnen
Och mitt hjärta kan inte tala

Bo Grapenskog