Klinikvit
Mina stående ovationer har satt sig vi täpper igen gliporna i skrovet med svar Alla ser fridfulla ut som änder, uppradade på fat av stål. Nålar i prydlig ordning. Tofflorna startar världen om på nytt. Du dras upp Man får inte röra väggarna, bara tofflorna har rätt att gnugga fram statisk elektricitet fäller ihop den skrikande varelsen som en utemöbel. De vita väggarna är grå, min hands skugga Tror någon att jag är här
Fri vers
av
Stefan Albrektsson
Läst 286 gånger Publicerad 2017-10-09 06:51 |
Nästa text
Föregående Stefan Albrektsson |