Morgonen efter sitter vi i din trädgård och äter frukost. Jag har dukat fram rostbröd och apelsinmarmelad. Mitt kaffe är till hälften sump, så jag låter bli att dricka det. Du, säger jag. Nej, avbryter du, innan du fortsätter att tugga. Ljudet av din frasiga macka som sakta smulas sönder i din mun, ersätter den stela konversation som jag precis försökte leda oss in på. Apelsinmarmeladen rinnner längs din hand när du lyfter den till munnen för att markera att jag ska förbli tyst. Jag gör som du säger, och biter istället hål på läppen tills rostbrödet sakta intar en ljusrosa färg.