vi målade porträttet tillsamans, 

Du föreviga,

Du står som ett skrivet om,

Och lever i ett förevigt skall,

Du andas genom tiden,

Och din längtan är en tidens förfall.

Du försvinner om dagen och återkommer när natten börjar gå mot gryning,

Tiden var en minut bort,

och jag kände det,

Det höll på och dö...

Jag dog där och då,

Sedan dess har jag bara levt,

Bara längtat,

Du föreviga,