mörkret under lyktstolpen...

jag har hört dom historierna, 

ni vet, han som kommer vid mörkets inbrott. 

som går dörr till dörr och har ihjäl allt som inte finns i dennes väg...

jag har hört dom historierna, 

men jag har aldrig trott på dom. 

vartenda natt har jag kunnat gå till sömns utan någon rädsla. 

men historierna har bara fortsatt. och fortsatt. 

så en morgon bestämde jag mig, 

jag ska ut, och ställa mig under lyktstolpen och vänta.

jag väntade och väntade och äntligen blev det mörkt. 

jag gick ut...

och därunder lyktsolpen har jag sedan den morgonen stått, 

varje kväll har jag gått ut, ställt mig därunder tills natten blev gryning och sedan gått hem. 

inget har hänt, 

och nu sitter jag och funderar på om det var mig dom menade, 

var det mig alla historier handlade om.

och jag frågar mig själv, 

är jag ond?

nej, men jag är heller inte god.