Längtan känts väl svår efter att ha henne saknat?
Kröp hon ner vid hans sida i natten,
under de timmar han sov.

Blotta närvaron av henne,
doften av henne,
innan i kudden.

Han lade sig sent,
som för att förkorta tiden
tills hon kom.

Men då ögonblicket kom sov han redan.
Hennes trötta kropp och själ
hann ändå längta som ömsint.

Hade bädden varit tom då hon lade sig,
hur kall och som främmande hade den känts då?
Mellan varma lakan
och trött efter arbeten
hade hon ändå kunnat slinka ur sina kläder.

Vaska av sig det värsta
och känna viss samhörighet med gossen
som redan före henne
fått platsen vikt
för hennes att kännas beredd.