En gång i tiden fanns det en plats på Kungsgatan i huvudstaden, en restaurang av billigt slag. I närheten av Hötorget vill jag minnas. Där gick det att i umgänge med en vän eller ett helt dussin polare, gå och få sig ett skrävlande skrovmål. Minns inte vad stället hette. Men det kan ju också göra detsamma. Etablissemang och företag dyker upp plötsligt och varar en säsong eller två. Fast ibland kan 'företeelser' leva som 'för evigt', i ett decennium eller flera. De finns i människans minne sedan. 'Här låg förut' och så företeelsens namn. Borta nu men ihågkommet från då. Nya tider nu, är det bara tills stället ger plats för det som är nytt något längre fram. Så är en stad i ständig förändring. Och även om ett sinne saknar och minns något som en plats eller tid. Skulle denna saknad alls finnas som var makare blev vid sin läst? Det var väl först då 'spiltan var tom', det var möjligt att alls sakna sitt djur? Så även om det lockar aldrig så litet eller mycket 'innan' och under festen, det väl även infinner sig ett just 'efteråt' sedan? Så även om frossa skulle ersättas av späkning. Frosseriet eller löftet om festen, är då den 'står för dörren' utgör sin mesta lockelse och frestelse? Som julen ungefär. Hur lockande är julen om den är 'på' jämt? Om semlor börjar säljas i oktober, trots att fettisdagen infaller först i februari? Napoleonbakelsen däremot (vem sjutton minns numera då det var dags att äta den?) kan definiera ett konditori eller stuga för bakelse och en kopp hett eller ett glas kallt. Har de napoleonbakelse eller har de det inte? Så kan det vara. En vän till mig gillar att retas. Samt att busringa. Han har och hade de som sport. Kunde ringa en sportaffär eller 'matfrisk rörelse' och ställa frågan 'har ni Napoleon, bakelsen?' Om de då svarade att 'de' var en sportaffär eller 'ett ställe utan', kunde han säga saker som 'vi är ett sällskap på 28 personer, som skulle vilja besöka er och där äta just Napoleon, bakelsen. Så ni menar att det är inte möjligt då?'. Han är en av verkligt få individer som tycker om att retas, samt att sätta sina infall i verket. Det sägs att det gång efter annan (varje by eller stad, Köping, sägs ha någon som) föds det en individ som har en smula extra barlast. Att det finns någon som känner någon, om inte annat. Eller så är det helt enkelt så att i vart större umgänge, en klass av något slag, där finns 'energi nog för att driva (med) ett mindre samhälle'.
Tro det den som vill. Men även en av mina familjemedlemmar får ibland en impuls som, med litet fantasi, kan kallas för 'sprattets lust'. Därifrån verkar steget 'icke långt', till att starta en rörelse som startar någonstans (visar här med händerna) därborta och ungefär dit. Gå till någon annan dag än söndagar Då det ännu är barmark och inte varken ösregnar, haglar eller blåser halv storm. För att i mesta möjliga mån undvika privata men allmänhetens initiativ, till loppmarknad. Nej, tacka vet jag vardagar. I augusti månad en speciell lördag är det på Drottninggatan något som kallad för 'bokbord'. En enda lång räcka med bord 'så långt ögat kan se'. En hemsk företeelse, fullt med folk och ett paradis för ficktjuveri och kleptomani samt andra sjukdomar för människor som gillar att trängas. I huvudstaden är det till vardags vilken dag på året som helst 'som under julruschen i Karlstad'. Trångt med andra ord. Nej, kom inte hit. Res till andra städer. Metropolen Norrköping lär vara en lugn liten stad att ännu kunna som strosa i. Till och med 'i dessa moderna tider'. Kanske har de inte företeelsen 'räkfrossa' året runt. Men ställer till det gör de nog i alla fall, ibland. Bara att de kallar det en eller annan fest.


(Alingsås och Töreboda sägs duga fint, så här års.)