Det finns ingen hjälp, åt de stackare som faller för fort.
Det finns ingen spärr som, istället för förnuft eller insikt, tar emot.
Om någon lämnar, springer dessa människor genast till nästa...
Utan att andas, utan att tänka.
De bara springer till första bästa.

När ingen längre fanns för mig, var allt jag ville att finnas för någon.
Vem som än öppnade upp, var jag där, lät mig själv falla...
Falla för fort.

Han knöt armarna runt mig, utan att det blev en kram.
Han frågade inte, och när jag ändå sa nej,
låtsades han inte om att det fanns svar...

Han knöt dem hårt, visste han att det var fel?
Allt jag lärt är att det finns ingen hjälp...
åt de stackare som faller för fort...