Väggen rusade osedvanligt snabbt emot öppningen till livet
förlossningskanalen, förblev halogen vit. Förväntat mig röda
strimmor eller bristningar.
Alla ljud bakgrundsbruset dunkade som ungdomens raveparty uppe på åsen. Det var visst länge sedan nu och frusna var vi den gången eldade styggt okänd brasa i venerna. Enkönad puls, med fel rytm kvinnornas hjärtan satt utanför kroppen. Fem kamrar viskade min vän. Han blev en hen innan sticket bröt in och growlade i rytande 7:a.
Stilla snön omslingrade mig, jag låg en bit utanför och såg gula reflexer släpa den ångande kroppen. Vems liv blev förspillt, mor brukar tända ett fönsterljus.

© Bosse 11 december 2017.