I det osammanhängande mönstret
som formats genom våra vägval
försöker min sömn fånga marginalernas
lösryckta dans över din medvetenhet
tankarna tvinnas ihop som ett
spindelnät efter ett skyfall
de samlas upp i en trasslig hög
av linjer och jag kan inte ens se
början på förklaringen av dig

Du svävar omkring ovanför min förryckta
kropp som en trasig ballong
och den unkna luften från ditt svek
håller på att fly från ditt kött
Jag försöker febrilt skapa nya konturer
av din spegelbild trots att allt
som återspeglas är ditt illvilliga leende
när det sprider sig över din förljugna gestalt

Är du värd så pass mycket som du påstår
eller skall jag tro att försäljaren har
satt ut rätt pris på ditt eftertraktade skinn
samtidigt som jag frågar mig om
det har någon egentlig betydelse
för du definierar oss annorlunda än jag

Drömmarna var förut våra
men nu kan jag inte ens finna mig
bland alla brandväggar du byggt upp

Du stal från mig och det som var vårt det som var vi
och trasslet lämnade du efter dig för mig att lösa
men det enda jag vill komma ihåg av dig
är din uppblåsta tanke om dig själv
som nu genom punkteringen du själv föranlett
förklarat för mig varför jag inte vill vara vi
utan bara jag
pys.