Mina händer som skadat förut var beredda igen
Manschettknapparna längst ut på skjortärmarna blev smutsiga
ärren på mitt bröst töjdes ut när jag spände musklerna;
när jag fyllde lungorna med luft och
la mina händer runt hennes hals
Men när hon återuppstod
när det onda dådet skvallrade på mig
fick jag ingen ro
Jag begav mig av efter kvinnan
vampyren
med min tro
på hämnd
Hon hade lämnat mig i sticket
ensam med min sjukdom
min
oåterkalleliga
dödsdom
Till slut hittade jag kvinnan
oåtkomlig på en bordell
Där stod hon i fönstret
dansande likt en sensuell skalpell
Men så fick jag nys om hennes avkomma
och jag tänkte ut en dull
Min hämnd på en försvarslös liten kropp
Föreståndarinnan på barnhemmet en halvmil därifrån
tog emot mig med öppna armar
Likaså de små
som aldrig skulle förstå
som inte kunde se sig mätta på den
olycksbådande vita skjortan
Jag basunerade högtidligt ut
anledningen till mitt besök
Som en hök
skulle jag göra gasellen illa
bli kvitt med kvinnan som hånat mig med sin odödlighet
retsamt lugnt och stilla
Och de föräldralösa små
tog med avkomman till barnhemmets bibliotek
som om det var en simpel lek
förde min hämnd till slakt
Min sjukdom var syfilis
min tillstånd var en oåterkallelig dom
Symbolen för min hämnd skred fram
oskyldig, from
Jag berättade varför jag var där
jag spräckte lögnen om moderns död
tog ett steg
närmare
kände en stigande, hettande glöd
En iver i min bröstkorg
min upphetsning skulle bli hennes sorg
Hon skulle smittas av min dödsdom
min sjukdom
dö en långsam, plågsam sådan
allt för min beskådan
Jag lämnade henne på golvet i chock
utan att säga något
undslapp misstankar från omvärlden
om vad som pågått