Bakom den låsta dörren

Och de nedfällda persiennerna 

Borde jag känna mig trygg

Trygg att låta tårarna komma

Men inte ens bakom låsta dörrar

Vill min hjärna släppa sorgen fri

Och trots nedfällda persienner i mörkret

Låter mina ögon inga tårar falla 

För som jag skrev redan som nioåring

"Sorgen bär vi inom oss 

Släpp den inte fri för någon

Du inte kan lita på"

Och jag vågar inte lita på mig själv

Ty jag har tappat bort min självkänsla 

Den försvann i hårda ord och blickar 

Drunknade i alla falska leenden och skratt

Jag visade min omgivning den gången

Kölden och utfrysningen var min vardag

Så nu sitter jag här med ett trasigt inre

Inlåst bakom dörrar och nedfällda persienner 

Oförmögen att tro på mitt eget värde

I mörkret känner jag mig tryggsst 

För där når inte spegelbilden fram

Den som visar två rädda ögon

Som är för fega för att se

Hur många ärr som slits upp

Varje gång mina tårar får drunkna

Där på insidan av mig själv