När törsten är som allra störst
Men modet sviker dig varje gång
Du ber till högre makter att
Hennes ögon ska se åt ditt håll

Hon gömmer sig bakom lönnen
Men du hör hur hon fnissar åt dig
Du står naken inför världen
Hon är påklädd och bepansrad

Du bryter dig loss från pöbelns grepp
Jagas av flocken ner mot stranden
Du befaller reträtt och sträcker dig stolt
Din kropp, ditt vapen, din inre styrka

Du är vad du är. Fulländad som dig själv.