Idag gick den sköna mulliga medelålders damen till sin skomakare. Ja, denna skomakarverkstad bestod egentligen av två bröder från Mellanösterns sköna land. Idag stod den yngre av dem där, så kraftfull och manlig och på det hela taget läcker att skåda. Damen trivdes så gott med sin skomakare. Bara det att det fortfarande fanns skomakare att gå till i staden!
I och med att det var mycket dyrt att köpa nya kängor och skor, så lönade det sig att lämna in dem till lagning. Men, det var ju en fröjd!
Den läckre skomakaren utstrålade ju så mycket mänsklig kraft och andlighet!
Hon, damen, kände sig alltid välkommen och framför allt bekväm med att kika in i den lilla lilla verkstaden. Ja, det var ett minimalt rum som var instucket i det stora övriga affärskomplexet som kallades Gallionen.

Idag skulle hon hämta ut sina svarta damstövlar, som spruckit upp i den textila ytan.
Skomakaren hade borstat bort smuts, och sytt dit två svarta lappar som glänste som solen. Hon tog dem och log emot den stilige skomakaren. "Vad kostar det här då?"
"Det blir 200 kronor." Jaja, det var väl ändå mindre än vad stövlarna hade kostat!
Så hon langade upp två blå hundralappar och stack i näven på skomakaren.
Visst visste hon att han hade en annan dam, så hon spann inte på´n, men ändå kunde hon inte låta bli att tjusas av hans kropp, hela hans utstrålande varelse.

När hon ska gå, så säger han så generöst: Du är alltid välkommen tillbaka!
Hon skrattar lite och ler emot honom. "Jadå!" Visst, detta skomakeri var ett verkligt vattenhål! Så, visst skulle hon komma tillbaka alltid!

Bohemen