.
Utmärkande för vänskap, vad är det?
Att kunna bli osams
och ändå kunna komma igen en annan dag?

..
De som är så 'osams' över en personlig åsikt, som bägge sidor äger rätt att ha, och ändå inte pratar med varandra på grund av sårad stolthet och uppdämd ilska. I två år eller tio, tjugo, trettio. En sorts dvala. En sovande strid.

...
Äktenskap, exempelvis, sägs överleva i stort sett vilka strider och äventyr som helst, så länge det finns någon känsla kvar, någon glöd som kan fås att brinna.

....
Två syskon kan bråka över 'skitsaker'.
Om de kan, då kan väl vem som helst bli osams med någon?
Konsten att anse att striden visserligen är värd att strida,
men att vänskap står som vinnare i längden.
Ofta nog beror strider mellan 'vänner'
ofta på att den som talar upplever sig
'ha sanningen på sin sida'
och att det annan säger är en åsikt.
Tänk om båda ser saken ur det perspektivet?
Troligen är det retfullt och provocerande
att få sin egen syn på saken sedd som 'fel'.
Oavsett talaren just då ser det som
'sin version av sanningen', det vill säga en åsikt.
Eller om åsikten verkar utge sig för att säga sanningen.
Den 'enda' och 'riktiga'.