Minns mitt rena mosaikgolv
och stoltheten i det unika vi hade.

Sedan trampade vi på det,
glömde bort färgen
och det blev vardag.

Det där golvet är inte alls speciellt vackert idag.
Sprickor, krackelerat och illa skött.

Men ju mer jag tänker på det
desto mer känner jag
att det ändå är vårt.

Det är bara så himla tråkigt
att du redan ringt golvläggaren