Jovisst söker jag
då är jag nöjd med mig själv
Men, så vilar jag från sökandet
Tar pauser

Min längtan är viktig
och min livsglädje är mycket viktig.
Ikväll kände jag detta så jättetydligt:
Jag behöver glädjas, skoja, skämta...

Inte sitta där och prata förståndigt och sakligt
Nä... det måste finnas känslor...

Svenskarna har blivit överförståndiga!
Jag klarar inte det.

Jag är en känslomänniska
som drömde om att stå på scen
och leva ut dramatiska starka känslor...

Att leva är att känna
Utan känslor blir livet helt ointressant
Eller hur?

Svara gärna med kommentarer på denna text!