Huden sa det mesta, det syntes att du hade upplevt saker, känt och sett saker som vi andra inte vanligen ser. Gick du vidare, accepterade du någonsin vad som hänt och förstod att livet, världen innehöll mer än skräck, ondska och sorg. Ditt rakade huvud passade de skarpa dragen i ditt ansikte. Markerad näsa, med en brant sluttning. Klara stora ögon, gröna som dammarna i den lilla bergsbyn vi möttes i. Ur din mun kom ord och tankar som fick mig att tänka hundra gånger om, och färgen på dina läppar var plommonfärgade av naturen. När jag tittar på dig nu så känns alla dessa attribut så självklara. Ditt hår kommer aldrig växa ut och dina gröna ögon kommer aldrig sluta glänsa, inte ens vid de dystraste stunderna, inte ens nu.
Du stod där med gräs upp till knävecken i dina för stora byxor, hårt åtdragna. Kolhydratrika mål var du inte van vid och din kropp var ett bevis på det. Din mörkblå skjorta var inte längre mörk, förutom under armarna där svetten gjorde oss påminda om den fruktansvärda hettan.
Jag kan inte säga att vårt möte skedde med fyrverkeri kring oss eller att vi båda instinktivt kände något. Du tittade på oss när vi hoppade ur bilen med väskor, utrustning, högljudda, stojandes och glada för att ha överlevt den fartfyllda åkturen med vår chaufför. Men lika snabbt som du tittat upp vid ljudet av vår ankomst riktade du blicken ner mot ditt arbete igen och in i dina tankar. Jag minns att jag reagerade på den smala gestalt som stod där på ängen och arbetade fast det var 35 grader varmt och solen stod som högst på himlen. Vi packade ur all vårt bagage ur bilen och inväntade nycklar till det hus vi skulle tillbringa de kommande 6 månaderna. Teamet bestod av 5 personer, varav två av oss var iväg på vårt första långa uppdrag. Jag var en av de nya och livet kändes otroligt spännande och jag hade längtat så efter denna resa. De rutinerade medlemmarna hade filmat i tio, femton år och jag såg detta som min stora chans att lära mig så mycket som möjligt.
Vår husvärd Amo var en varm och pratglad man i 60 årsåldern. Född och uppvuxen i byn och hade som längst varit i grannbyn. Han sa att det bästa fanns runt hörnet, så varför åka flera mil för något som fanns så nära. Men han uppskattade alltid när det kom gäster till byn och han var minst lika entusiastisk som oss. Huset vi skulle bo i var rymligt och vi alla fick varsitt sovrum, vilket vi alla var tacksamma för efter många timmars resande. Mitt rum vette ut mot ängen och framsidan som vi hade anlänt vid. Jag öppnade fönstret för att släppa in luft i det ganska trånga rummet, värmen gjorde inte någon större skillnad men rummet kändes rymligare. Då såg jag dig igen, din smala rygg och ditt mörka rakade huvud. Du passade inte in i vyn. Hela du kändes inklippt i den annars så perfekta utsikten.