Dagboken där på sängbordet
Skriker tyst
Bland det blottade
Ropar adjö från sin halvö
Lika övergiven som du

Sjukhussängen, en flotte
Där dagarna och du flyter fram
Bland allt främmande och skrämmande
Samma hav som du behärskat ett helt liv
Skeppsbruten och tilltalad som en treåring

Bokstäverna bråkar
Dagboken dör ut utan dina tankar
Och de tomma sidorna krymper din värld
Tiden tystnar
Du kallar det fritt fall

Du viskar din förtvivlan så tydligt
Men människans morse är tydligen ute
Ingen är analog idag
Upptagna, blinda och döva
Uppkopplade digitalt

De missar dig med flera meter
Ser bara din diagnos